Mats Waltré

Porträtt E

i soligt sinne lät hon sig ledas
ut från sommarlunden
ordlös skepnad tog hennes hand
osäker hon var i stunden


höstskyar kastar skuggor


och ljusa ögon slocknar sakta
en tårlös kyla bränner
blek i domnat sommarleende
fel blir rätt blir vänner


frusen darrande hand


med gissat ljus gick hon ensam vilse
och sväljer sig i självcensur
där egenmakt kokar ödsligt öde
och salter lakas ur

Diktsamling "Existens"