Mats Waltré

Porträtt S – ett sorgespel

fruset mod
frusen glädje
ensam där jag bor
svävar en rädsla
som jag glömt
i mitt gömda rum
som jag glömt
där hörs mitt rop
som jag glömt
slå mig inte
jag är väl bra
jag gör ju rätt


oälskad, oälskad
äter sig tanken
mot ditt rum
men på dess väg
vänder du ryggen
kliver på förnimmelsen
och i tystnad
drunknar ditt rum


från det slutna huset
svajar en fönsterlucka
en enda lucka
och din hand sträcker sig ut
ropande och i blindo
jag gör väl rätt pappa
pappa, det är väl så
och förtänkt
med betsel på vildhäst
i stilla avvägd röst
kommer orden
och din arm slår
oförmögen
och hård

Diktsamling "Existens"