Mats Waltré

Döden lever

tunga moln över skyn
ställer frågan
lever döden?
en oroande fråga
och outsagda svar


lever döden
eller lever den dig


dofter av allvar
och döden kanske lever
kanske lever för dig


ett vingslag och en stöt
och livet skiftade skede
våndades igenom sitt blivande
igenom den tuggande tiden
smygande fram till ett svalg


dessa skiften
det är som om de kallar
kallar en särskild betydelse
mörka kryddor
och försvinnande bröddofter


en skopa till bredden full
väntade på sin tidpunkt
och då för en stund
när det rann över
blev nuet nära varat


och sedan
i tystnaden efter festen
kröp orden långsamt fram
oigenkännliga och på låtsas
och i vaken efter
blev en tid att jaga vind
men ändå
ett inetsat minne
en osläckbar erinran


se de blinda bilderna
det flammande kriget
bomber, trasiga barn
oförstående öga
från ett halvt ansikte
se den stumma frågan
vad är viktigt


och vitögat vidgas
låter djävulen trumma med fingrarna
hur att vinna respekt
hur att slunga vinskinnet
för ännu en smakrik droppe


och passerandet utmanas
men bilden dröjer
krymplingen som bara hamnat
skakande på trottoaren framför
och det stora vemodet breder ut sig
varför, varthän och varför


Diktsamling "Existens"