Mats Waltré

Solljus i mars

solljus i mars
trycker mot hjärtat
obarmhärtigt


varför blir du ledsen
när ljuset återkommer
det vita starka bleka ljuset


en gång fanns en mening
bara ett minne av ett minne
i tysthet vandrade det bort
dunstande genom huden
bara ett minne av ett minne
och kvar var du
och ensamheten
och vilsenhet
och du


vita ljus
gnistrande klara luft
och allt är så exakt
som mening, kära du


för det var så
när du gick på stranden
och sanden lekte
i rosa skymning
att sinnena tog emot
och du vilade
och var nära
och tiden gick
och du la en aln
putsade på spegeln
mellan dig och dig


hör mig!
ropade du ordlöst
ljudlöst, längtande


och under marsljuset
slår hjärtat mäktigt
och i hjärtslagets gny
är tiden inte mer
i det vita ljuset


och du svarar
jag vill mig
och vindarna samlas
långtifrån och djupt
samlar längs färden
dina spridda
förlorade korn
av dig själv
och fyller dig åter
förunderligt

Diktsamling "Sånger till Saknadens lov"