frågan som frusits är inte en fråga
”säg mig att jag vacker i världen är”
i spegelns spegling växer en kyla
den drunknande övergav sig själv
så har då denna resa kanske börjat
tragedins timma, sorgens dag
förrådd, hudflängd, hånad, avrättad
tomhetens dag, ensamheten går ensam
bakom nästa hörn, vid nästa vägkorsning
står en mörkrets ängel och väntar
alltid redo att stöta svärdet
viskande ”det blir aldrig bra, du är usel”
jorden drar och axlarna faller
vaga undringar och självförakt
stundom brutet av flyktigt ljus
ohört ropande varför, varför
stunder av längtan, stunder av sprickor
ja, förvärvad smärta är en arvedel
hör den, se den, ta den, bär den
så har då denna resa kanske börjat
Ur diktsviten ”Det var i mars månad