hören mig alla
haltande kärl
åtta är glasen
och klockan är slagen
skuggorna slår
skallgången går
den sista att koras
den förste som förloras
hören mig alla
haltande kärl
rämnar till skärvor
rädda som skuggor
den sanden den rinner
och sinnen försvinner
den förste är färst
den siste är alla
Ur diktsviten "Existens"