Mats Waltré

Min fågel

min fågel, min järnörn
du söker, du behöver
den mjuka välvningen hos en mild hand
som fjäderlätt bär väldig själ
värmande kamin
artesisk glädjekälla

gråt inte bortom allt osagt
gläds framom allt osagt
du är, ja, du är
en ton, ett stråk, horisontellt
utefter allt skapat på jorden
du ler och hoppas och bjuder
din värld på nytt och igen

så älska dig
glöm inte det

Ur diktsviten "Existens"