den stukade hedern var skyldig till allt
till smälek och smärta och upprivet liv
och tvingade bilden att målas igen
där hedern var orörd i lövad gestalt
så osann och oren och falsk och fiktiv
och skrumpnar så sakta som döendets vän
men skammen brände som syra till slut
och målningen sköras till skärvor och stoft
och stoftet förvandlas till skuldernas doft
som blottar ett armod och lagar beslut
tomrummet blev mig en nyfunnen skatt
där bodde förlösning och tomhet och hopp
där bodde en stillhet, ett obestämt ljus
ett ljus som var dunkelt och dämpat matt
där tillförsikt stiger i märkligt förlopp
som närs av en glimt av en nyckel diffus
en fråga har skickats, de lyssnande hör
värdighet, ärlighet, ansvar och mod
vishet och vänskap och skönheten god
enkla är svaren som hjärtat berör
Ur diktsviten ”Det var i mars månad