Mats Waltré

Där kronbladen slår ut

en kupad hand söker
söker sig till tidens mitt
för där vid dess mitt
slår kronbladen ut
varsam i stilla färger


nuet sjuder
leker, ler och bjuder
och så
det inre ögat stannar


men skapad att skynda vidare
i en ritt över tidens kam
så om jag än ville kronbladen
är de inte mina att beröra


och ändå
där, någonstans där
nära den doftande blomman
finns en frid
som varar ett fragment
för kupad hand att smaka

Diktsamling ”Bara ljus”