det sticker i mina ögon, åren har gått
insikter står bundna, spöknippen i ett hörn
spröda som övergivna stenstoder
och orden har farit ur min mun
och jag ser visdomen gå mot horisonten
dess rygg allt mer avlägsen
och innerst är en oro
varthän, vad blir det
skulle ha kunnat gjort bättre
och jag säger till mig själv
och till dig som lyssnar
gör det riktiga när du kan
när du skulle är för sent
så blir det då en dom
till mera vatten eller inte
bönen till det förgångna lyfter
där allt kan ändras
den lyfter och flyger
och omskapar morgondagen
genom en öde, karg skog
ända fram till ett naket fält
naken och skyddslös
ur "om O" (Röster från jorden)