Mats Waltré

Slutet hjärta, öppet hjärta

När du möter en själ
Så håller du själen kvar
Först med nöje
sedan allt mer misstänksamt
Du är beroende av din lycka
Du ställer större krav
Och känner dig till slut besviken
Och svarar
Svarar med att straffa, att avvisa, att överge


Varje själ är mästare
Mästare på att vara offer
Mästare på att straffa
Själen är bunden till avvisandets ritual
Kroniskt klagande ”du älskar inte mig”
Anklagelsen och avvisandet älskar varandra
Men det är rädslan som styr
Anklagelsen och avvisandet rädslar varandra


Skadad i kärlek, skadad självbild
Orättvisan, smärtan, kränkningen
rädd – försvara, anklaga, överge
Ditt avvisande, min anklagelse och tvärtom


Sårad i kärlek, låt såret vara
Låt smärtan lida
Ge upp dig själv
och du ska få
mera smärta, mera lidande
Avvisandet smärtar


Låt såret vara, låt såret vara
äga sluter, nuet öppnar


Sårad i kärlek, låt såret vara
Låt smärtan lida
Ge upp dig själv
och du ska få
öppenhet, tacksamhet
för vinden går fri i rummet

Diktsamling "Sånger till Saknadens lov"