Det är nu det sker
det är nu Du sker
skaparen andades
mikrokosmos vibrerade
och födde en ton
en silverton
och det var du
och sedan dess
har du sjungit
ur enklaste silverton
ur sammetslindade
toner på färd
skapades ditt hjärta
just ditt hjärta
som har slagit för dig
med vishet före dig
tålmodigt, upprört
och mäktigt hungrigt
om dagen och om natten
har ditt öra varit troget
och dofterna som fyller luften
och äpplets syrliga safter
och din hud – så känslig
och den egna rörelsen
allt har du övat
sen du blev till
tidig försommarmorgon
då gryning ännu väntar
då människorna sover
vallas luften av
ihärdigt ivrig fågelsång
kvittrande toner och liv
en silverlysande ton
är du och skattar
varje ofattbar dag
varje oskattbart nu
och när du blev kär
och silvertonen klingade
så skapade hoppet en bild
ett persikofärgat vekt sammetshopp
som hjälpte dig att bry dig
och dofterna tjänade
vävde och lindade förtroende
och bilden blev liv
och natten när maran rider
och du vaknar
med ett hjärta vilt bultande
så återskapar du mästerligt
sikten till längtan
i känslornas dramatik
i obegripliga poetiska bilder
bärande på en mening
påminnande om haven
och om djupen
om ofattbar rikedom
och en morgon
överraskar du dig
med persikosjäl
i solljust landskap
vaknar med ett leende
och ett stillsamt hjärta
och en längtan som är lugn
du gick med högt huvud
och log mot dem du mötte
och några sken upp
och log också de
och på avstånd
slog silverklockorna milt
smekande pianotangenter
sökande i brunnen sa du
jag vill bara ha orkidéer
och du såg dem
innan du hade sett dem
och sedan stod de där
vita, lila, stolta
påminnande om
silverlängtan
och vid staffliet
lät du spateln väcka
och du skapade bilder
som bara du kan
där en katt i smoking
är mannen fylld med distans
och mannen bredvid
bara en själlös mask
där tigern betraktar oss
medan kvinnan
med det flammande hårsvallet
hastigt går förbi
eller vulvan som häver sig
som en isländsk vulkan
och völvan som spår
i liksidiga trianglar
som kapslar livsenergi
mästerligt
och musik som Mahlers ofullbordade
kämpande, dundrande, ropande
avbruten av lekande citronfjärilar
och sedan vemodigt klagande
i ängslan att fånga allt
i längtan att vara sann
och allt som kommer
är blekare än längtan
men i hopp och stort mycket mod
och i lyssnande
i det självutgivande görandets nakenhet
finns en väg till din röst
till din djupaste enklaste röst
ändå och tack vare och trots
du är mästare
vi är alla mästare
silvertonen sjunger ju
och mitt i bedövande dövhet
så hör vi den ... lite
den föder oss med alla sinnen
och vi minns och manas
att gå in i
okända oerhörda världar
som ligger öppna
outforskade
i sekunden bortom nu
så skapar du allt
som du ser och hör
förstår och gör
men bara nästan allt
att dyka in i det kommande
är din lott
men din hemvist
i ständigt födande
i blickstillt nu
förunderlig är tiden
men för dig finns ingen tid
endast rörelse
och djupast i dig
vibrerar persikotonen
i vilken du skapades
gav dig ett hjärta
som så tålmodigt slår för dig
som skickade dig att höra
för tonen visste
visste sin ton bland toner
vad som hade hänt
kunde mäla om
dissonanser och harmonier
ibland i skärande gråt
ibland i hjärtefröjd
i klingande silverresonans
och något förstod du
och allt detta underbara
fick du höra
innan din tanke kom till
allt detta innan känslan
fylldes med saknad
och du såg allt
som du såg det
kände som du kände
hörde som du hörde
dofter av liljekonvalj
lekte med silvertonen
och det blev musik
symfonier och färgkaskader
underbara skeende
och så kom orden
som skulle fånga
det ofångbara
och som lyckades
då rösten i ordet
bar med sig vad tonen täljde
om vibrerande klang
innerst
och tiden gick
och du fylldes allt mer
av minnen och av längtan
som båda besjunger
din silverton
och sliten emellan
det som var
och det som kommer
försvann du bort
men du sjöng
och sjunger
låt mig få bli hel
låt mig få höra
låt mig få andas
låt mig få tala
med min egen röst
oblygt från toppen
av mitt hjärtas
segervissa leende
Diktsamling "Sånger till Saknadens lov"