Mats Waltré

Skulle är för sent

det sticker i mina ögon, åren har gått
insikter står bundna, spöknippen i ett hörn
spröda som övergivna stenstoder
och orden har farit ur min mun
och jag ser visdomen gå mot horisonten
dess rygg allt mer avlägsen
och innerst är en oro
varthän, vad blir det


skulle ha kunnat gjort bättre
och jag säger till mig själv
och till dig som lyssnar
gör det riktiga när du kan
när du skulle är för sent
så blir det då en dom
till mera vatten eller inte


bönen till det förgångna lyfter
där allt kan ändras
den lyfter och flyger
och omskapar morgondagen
genom en öde, karg skog
ända fram till ett naket fält
naken och skyddslös

ur "om O" (Röster från jorden)