lågande livskraft
djupt ur fädernesland
arvfurstinnan ärvde
men till systern
till henne
inget blev kvar
inget blev kvar
ej skönhet, ej ära
ej aktning, ej tack
med klarblå blick
och utan nycklar
från intet till ytor
i bultande rymd
i nyckfulla rum
formades hon
i ödeshammarens fall
vänliga ögon
ja faktiskt klarblå
vibrerande
i tunnaste silkesblad
så ensam
leende mot ödet
ändå
Ur diktsviten "Existens"