Mats Waltré

Dina dofter

mitt liv är en väg
men det jag ser är grus i mina ögon
dina dofter får mina sinnen att blomma
hon gav sig själv
och jag sökte mer, det som inte fanns
och din röst väcker porlande bäckar
han skänker dig ett leende
men varför är han tyst om mitt hår
och när du rör vid mig når jag min själ
det var inte ert fel
vi vet det, så skyll dig själv
och dina blickar skapar mig självklar
vi fick ett arv
och den djäveln vill ha mer än mig
och du räcker mig vatten så att jag törstar
och makten äger vi
för att ta och ge och befästa
och din tystnad talar så varligt

Diktsamling "Existens"