min Gud, var är du?
har du lämnat oss?
övergivit mig?
ditt ’Varför’ leder
mitt i ett andetag
river och bränner
faller in i mörkret
uppslukas
av tystnad tom
av tomhet tom
det absoluta ingenting
dödens förtvivlan
förtvivlan
i den nionde timman
ropar mästaren
mänsklighetens ödesord
i människans skräck
börjar jubelropet
släpper orden i sina händer
släpper orden för människan
och mästarens ansikte faller
faller mot bröstet
för han har slutat andas
den odödlige har dött
och över materien
över allt skapat
kastar sig mörker
skakar grundvalarna
och lämnar oss som är kvar
hemlösa som vi var
som vi nu vet att vi är
i förtröstan på sången
innan grönskande ängar
dras vi av orden
som klingar i fallet
i det djupsvarta fallet
och släpper taget
i jubelsången
där allt vrångt
ja, även det oriktiga
lakades i fallet
ut ur dig
törstande efter dig
gav han upp andan
Diktsamling "om O"