och söner som skyggar med slagna blickar
med fördragna fönster år försvinner
och högar av ordning på golv begraver
två fötter har svårt att vada
ett litet steg i taget hinner
smyger kontroll, segrar kontroll
hur att dölja och hur förställa
hur att lyda eller betvinga
så ensamt egensinnet är
det gnistrade över ordens sånger
i skrift, i möten, ett fåtal dagar
och sedan drog ett ovädersmoln in
det smutsiga vattnet föll längs berget
obevekligt, utan att stanna
Ur diktsviten "Existens"