tiden vävde
och pojken blev
från rötterna
från skogen
växte rättskänsla
och tog form
ur gamla mått
ur heder buren
av hemmansägare
och söner
av de på bruket
och döttrar
buren av orden
mänskans godhet
och tillit
du underbara arv
och pojken vävde
vävde ett hus
tvenne makt
tätt vid handen
vid värjans spets
genom släkterna
skuggandes orätten
i böldblå smärta
offrets röst
och pojken vävde
tvinnandes kors med
senor av vanställd makt
med fibrer av tilltro
och han blev äldre
tvinande i sitt hus
väven vittrade
en rispa först, en reva
och norrsken dansade
från obeträdda rum
Diktsamling "Existens"