hon mindes sin mor
som högg ner trädet
hon mindes sin mor
för allt blev rättfärdigat
hon mindes sin mor
med beundran
hon såg men såg inte
kalla beräknande ögon
hennes milda gudagåva
de blommande landskapen
bestänktes med överlevnad
järnkramades
till stigar av slughet
i frostigt landskap
där dröjande toner
ännu bär stråk
sent över sensommaräng
finns ännu en tid
där hon går
döljande sig själv
i goda gärningar
Diktsamling "Existens"